Att vara modigare än en lort

När jag och Cilla – Cecilia Gyllenhammar – skulle inspela vårt premiäravsnitt av vår podcast, valde vi temat mod. Det kanske många skulle tycka var fegt. Att på ett sätt ursäkta hur vi oblygt och självupptaget tar en plattform och hävdar en röst i ett medielandskap där alla kan bli programledare och superstjärnor i sitt eget universum.

Men vi tycker det är modigt. För oss – födda på 60-talet – är det inte självklart att bara för att vi kan säga saker, att vi ska göra det. Det är snarare tvärt om. Vi är uppvuxna i en tid där det inte var fint att säga vad man tycker, prata på och ta plats – särskilt inte för kvinnor. Nu låter det som jag är uppvuxen på stenåldern, men det var faktiskt exakt så – vilket vi självklart förkastar idag. Men när vi som idag är medelålders kvinnor faktiskt tar plats, skramlar och skrålar, tänker och pratar, ljuger och svär – är det faktiskt rätt modigt.

Modig är att våga övervinna sin rädsla, säger Wikipedia. Det är ju sant. Att utmana sig själv, gå utanför sina vanliga gränser, och riskera något – det är modigt. Att känna rädsla och genomföra oavsett – det är modigt. I mitt jobb träffar jag varje dag modiga människor. De som vågar och vill konfronteras med sig själv, sina beteenden och känslor, värdegrund och antaganden om andra – det är att utmana sig själv. Jag har stor respekt för människor som är så modiga att de vill utvecklas – både som personer och som ledare. Att utvecklas betyder ju att man utmanar sig själv, går utanför sina vanliga gränser.

Just att våga utvecklas är även en förutsättning för framgång. Om man gör saker som alla andra, agerar i samma fåra, följer invanda mönster – blir man inte mer framgångsrik än ”alla andra”. Det är fullständigt tillräckligt, förstå mig rätt. Men många människor vill mer, har högre förväntningar på livet och större ambitioner. Då måste man vara modig.

Att satsa på en start-up, det är modigt. Att söka ett jobb som är lite för stort, det är modigt. Att säga vad man tycker på mötet där konsensus är norm, det är modigt. Att sticka ut hakan och riskera att man får en rak höger – bokstavligen eller inte – det är modigt.

Jag var gäst på Businesspodden i veckan, där tre start-ups får 90 sekunder att pitcha sin idé för programledarna Micke och Josef – samt i detta avsnitt mig. Att utsätta sig för granskning av oss tre och alla lyssnare sen, för att eventuellt vinna en möjlighet att pitcha på riktigt – det tyckte jag var modigt av alla tre deltagare. Blottlagda i både sin entusiasm och iver efter succé är risken hög. Och det är kanske det modigaste av allt, att utsätta sig för andras granskning när risken är hög för diss?

Så Cilla och jag fortsätter vara modiga, nu när vi har genomfört det läskiga i att babbla på i nästan en timma och publicera podden. Vi fortsätter utmana vad som ligger nedgrävd i oss av uppfostran och kulturellt överförda sanningar om hur man ska vara, och tar plats i vårt eget universum. För att vi vill, för att vi kan – och för att annars är man bara en liten lort.